fan.... fan alla dessa förvirrade tvetydiga känslor.. vill bara stänga av .. vill inte känna... vill allt ska försvinna.. orkar inte gå runt o känna som om man är på avtändning hela tiden.. vill bara vara lycklig igen.. vill bara må bra.. vill bara ha min familj... :(

vill inte hon ska flytta.. vill inte att det ska vara slut... vill inte vill inte vill inte... men samtidigt.. jag vill inte känna denna smärta, jag vill inte se allt natt-svart.. jag vill inte skifta i humöret som en riktig dåre bara för att jag får för mig saker eller tror saker eller känner saker.... vill inte det heller.. o jag vill lägga det på att vi bor ihopa... men tänk om det inte är så???? tänk om det blir ännu värre när vi flyttat isär... tänk om det bara är tillfälligt.. tänk om tänk om tänk om.. fatta så sjukt förvirrad jag är... jag vill bara ha henne hos mig... jag vill verkligen det.. trots allt... men jag vill inte se vissa saker framför min näthinna.. jag vill inte känna vissa saker... jag vill bara inte.... o jag vete fan hur jag ska hantera det.... svin-jobbigt....

vi ska på familjerådgivningen idag igen.. måste försöka ta upp hur jag känner o be om hjälp med hur jag ska hantera det.... fuck.... peace...