Kerstin

29 november 2008 23:09

Mamma, kan verkligen få en förbannad. Hon ser alltid saker på sitt sätt, enligt henne det rätta sättet. Att de flesta syskon vet är för att hon berättat för de flesta av oss.

Det du nåste komma ihåg är att du inte har gjort något fel! Ingen av oss klandrar dig på något sätt utan jag lider med dig.

Om jag var du så skulle inte jag prata med någon av dem, de skulle fått bönat och bett för att få prata med mig. Men det är ditt liv och du bestämmer hur du vill göra. Jag står på din sida vilket som!

Kram och kämpa på! Pannakakor är ju bara så gott

Ingela

30 november 2008 13:13

Alltså, hehehe, jag skulle precis skriva in koden "knua" för att få kommentaren inskriven, hahaha! ;)

Jo, bara måste kommentera Kerstins kommentar. Det är ju så att det är så lätt att säga att "jag hade inte pratat med någon av dem". Men i verkligenheten, när hjärtat är som ett öppet sår, ångesten total och framtiden osäker, så är man så sårbar. Det är svårt att se klart och analyserat på saker, det enda som man känner är hur ont det gör. Jag har också känt den smärtan som du gör. Valen man gör är kanske oförståeliga för andra, men det enda som kan lindra smärtan är att följa hjärtat och inte hjärnan. Vem mer än en själv vet vad som är rätt?