fan.... fan alla dessa förvirrade tvetydiga känslor.. vill bara stänga av .. vill inte känna... vill allt ska försvinna.. orkar inte gå runt o känna som om man är på avtändning hela tiden.. vill bara vara lycklig igen.. vill bara må bra.. vill bara ha min familj... :(

vill inte hon ska flytta.. vill inte att det ska vara slut... vill inte vill inte vill inte... men samtidigt.. jag vill inte känna denna smärta, jag vill inte se allt natt-svart.. jag vill inte skifta i humöret som en riktig dåre bara för att jag får för mig saker eller tror saker eller känner saker.... vill inte det heller.. o jag vill lägga det på att vi bor ihopa... men tänk om det inte är så???? tänk om det blir ännu värre när vi flyttat isär... tänk om det bara är tillfälligt.. tänk om tänk om tänk om.. fatta så sjukt förvirrad jag är... jag vill bara ha henne hos mig... jag vill verkligen det.. trots allt... men jag vill inte se vissa saker framför min näthinna.. jag vill inte känna vissa saker... jag vill bara inte.... o jag vete fan hur jag ska hantera det.... svin-jobbigt....

vi ska på familjerådgivningen idag igen.. måste försöka ta upp hur jag känner o be om hjälp med hur jag ska hantera det.... fuck.... peace...

fan.... fan... var inne o snokade på exets facebook för några dagar sedan... skulle inte gjort det... såg bara shit som gjorde mig ännu mer ledsen, sårad och förbannad... fastän hon säger att det inte är något, så ser jag det som jag ser det... o blir helt crazy.... sneade på henne totalt i natt oxå.. vi var o lirade poker på en klubb... en snubbe som klappade på henne o kallade henne gumman.. var så nära o dra en flaska i huvudet på honom så att jag var tvungen att gå ut därifrån.... messade henne utifrån o skrev att ska vi någonsin ha en eventuell framtid tillsammans så skulle hon komma ut o vi skulle köra hem till det som fortfarande är vårt gemensamma hem... hon kom inte ut....

fattar inte varför jag tradar om detta o plågar mig själv varje dag.... fan... eller.. jo jag fattar varför... men samtidigt... fan... det gör så ont.. kommer det någonsin att gå över... kommer jag att kunna se o tänka på henne någonsin igen utan att tänka på dom jävla äckliga bulla grejerna....

hon ligger därinne i sängen o jag sitter härute... vill egentligen bara gå in o krama om henne o säga att jag älskar henne... för det gör jag.. men det räcker inte... fan.. det räcker inte.... jag får ont i magen bara jag tänker på allt shit... vill bara bråka, döda, slå .. flippa ut.... när vi är ensamma o jag lyckas hålla mig närvarande utan att tänka en massa så är det bra... men all annan tid... jag bara kokar.. o snear... o anklagar... o misstänker... o allt bajs.... vad fan ska jag ta mig till.....

god natt till alla er som kan sova.. grattis

hej ni som inte har något liv IRL... :/ ännu en dag med bläääääääää....