fan... shit... min insida är hela havet stormar... jag vet inte vad jag ska tro, vad jag ska tycka, vad jag ska veta.... men jag vet vad jag vill... jag vet vad JAG vill.... men det hjälper inte... så sjukt upp ena dagen, och så grymt ner nästa dag.... fick precis jätte-mysiga, gosiga o härliga pussar av min älskling, men det fick det nästan att bli ännu jobbigare... jag fixar ju inte att bara få det då o då, jag behöver hennes närhet o ömhet varje dag..... varje dag! det funkar inte att ses någon gång då o då.... jag klarar verkligen inte av detta... jag gör inte det... det är så sjukt.. ibland så önskar jag att hon bara skulle spola mig, dumpa mig, göra slut... så kunde vi avbrutit all kontakt, så vidare det inte skulle vara något riktigt krisigt med E... jag vill så klart inte detta scenario.. men det är så plågsamt att bara få se henne då o då, att bara vara med henne då o då... det gör så ont när vi inte är tillsammans... så sjukt ont.. det är som om halva min själ saknas, som om jag bara kan ta halva andetag, som om mitt hjärta bara slår vartannat slag... en svart, mörk, tung känsla som sitter i hela min kropp o bara äter på mig, som någon grym parasit... FUCK VAD JAG ÄLSKAR DEN KVINNAN!!!! har nog aldrig någonsin känt någon liknande för en annan människa.. det är helt otroligt.. visst, min son, men han är en del av mig, han är som typ en arm, så han är där han är, han tillhör mig. men denna kvinna.. helt otroligt.. jag trodde först att det bara handlade om rädslan för ensamhet, att vem som helst kunde duga.. men shit.. lol.. det är ju HON.. det är ju HON jag vill ha... trots allt shit, så är det HON jag vill ha... min tvilling-själ.. jag är övertygad om att det är våra döda pappor som satt ihop oss.. stjärnorna säger att vi ska vara tillsammans, horoskopen säger det, mediumen säger det, alla spådomar säger det... VI ÄR ETT! när jag fokuserar på den kärleken, så blir jag glad, men rädslan av att kunna bli av med den är total. den övervinner allt. den förmörkar, förgör och förtär all glädje som jag skulle kunna känna när vi inte är tillsammman, den äter upp all längtan.... den bara pissar i min hjärna och skiter i mitt hjärta.

ni kanske tror att jag överdriver... att jag är någon drama-queen.. well hey, det får stå för er. jag skiter väl i vad ni tror.. det är så här det känns, det är så här jag har det varje fucking dag jag inte är med henne... som bomber som exploderar om o om igen i mitt bröst... som en mara som rider på mitt bröst dygnet runt... like a fucking ton of bricks on my fucking chest... det är sinnes... men men.. jag har inte så mycket att välja på än att rida ut stormen... om gud vill o har det i sina planer så kommer det att vara hon o jag 4 life... o fakta är ju att vi är tillsammans. vi dejtar inte, vi träffar inte andra, vi är inte off & on.. vi är tillsammans, vi är ett par. o det är väl det jag ska fokusera på... att va fan ska du kvida för Stamp-E, hon är ju faktiskt din. ja  jo, jag ska göra mitt bästa för att fokusera på den känslan... jag ska fixa detta... o väljer hon att spola sin framtid, då kan jag inte göra mer... då får jag slicka mina sår, stå ut o överleva och kämpa på... vet inte om jag någonsin kommer att få en fungerande relation igen, men o andra sidan, vilken kvinna i världen skulle kunna mäta sig med henne??? haha.. va.. alla hade blivit skabbiga kopior... jag hade bara jämfört dem och så hade den relationen blivit bajs.. nej... nej.. jag ska inte ens spekulera i tanken.. jag kan inte ens tänka tanken på att jag skulle leva med någon annan än henne, att min son o jag skulle vara men någon annan är otänkbart. WE ARE ONE! Team EKH, som blev Team EEKH, som blev Team EEKHV will rise again.

kram till alla er som behöver det, för jag behöver verkligen mycket kramar!

p.s jag låter möjligheten att kommentera vara på, om ni nu känner för att stötta mig o trösta mig. men please, inga förmaningar, uppmaningar, uppläxningar, "goda" råd, etc.. jag orkar inte höra mer att jag borde göra si eller så, jag orkar verkligen inte det.. jag vill bara kämpa mig igenom detta. detta blir inte rätt väg eller fel väg, detta blir Stamp-E:s väg. vi har alla tips o tricks för hur man kan göra i en situation som denna, men de ska man försöka ha till sig själv. jag är inte du, och du är inte jag. ta inte illa upp, hoppas ni förstår vad jag menar. än en gång kram d.s

 

Kerstin

26 mars 2009 16:26

Stött stött, tröst tröst och kram kram!

http://chetti.blogg.se

 

PAULA

26 mars 2009 21:33

det är ditt liv du väljer din egen väg.

 

Ingela

27 mars 2009 08:52

vi finns här när du behöver! KRAM

http://ingells.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    haha längen sen vi såg en skräck-komedi. Detta var en rätt fet rip-off direkt från From dusk til dawn men med en drag-twist, men den var rätt rolig och underhållande. ...

    Fick tipset av syrran samtidigt som jag såg en trailer för den så vi gav den en chans trots ganska låga betyg. Den börjar inte speciellt bra, första halvan är ganska skrattretande och ger en riktigt b-films-känsla, ultra-budget, fördummand...

    Den var riiiktigt fet. Jag ville se den då den nyaste har haft premiär och oh boy denna var riktigt bra. Cool tanke bakom, bra story, bra skådisinsatser, mycket roliga tillbakablickar till första filmen. ja bara en bra rulle helt enkelt ...